Hej på er.

Hoppas allt är bra med er och att ni får känna vårens kalla vindar och regn. Ja sommaren dröjer med sin närvaro och vi huttrar fram på gator och torg. Solen lyser med sin frånvaro som man säger.

Här i mitt fönster kan jag se fullmånen lysa starkt igenom himmelens portar. Nu är teatern över och det finns en form av tomhet efter en så intensiv tid med repetitioner och arbete. Premiären vart en succé med många lovord och applåder. Det känns verkligen kul att det gick så bra. Men nu går livet över till sin vanliga lunk och den gråa vardagen Skinner starkt.

Jag ska nog slutföra min bok och ställa ut mina tavlor i sommar. Har väntat länge nog nu. Det är dags att göra det jag verkligen vill, skriva och 3d grafisk konst. Ja nu så kommer min historia att fortsätta. Känns verkligen som att livet finns där ute och att jag måste ta tag i det nu. Älskar konst och filosofi. Kan inte bara sitta och titta på, utan jag måste göra nått själv för att tillfredställa mina inre behov. Om jag inte gör det så går jag under. Har väll tänkt en hel del på ensamheten och en kvinnas varma barm. Känns som att jag aldrig får möjlighet att träffa någon att dela mitt liv med. Maktlösheten gör mig påmind starkt. Men jag måste acceptera vägen jag vandrar och det är oavsett vilken väg jag tar.

Tror att jag får lägga mitt fokus på konsten och kreativiteten i stället, så tänker jag inte så mycket. Det är alltid svårast när jag lägger mitt huvud på min kudde och sneglar på den tomma platsen bredvid mig i min gigantiska dubbelsäng. Ibland tillåter jag mig att känna saknad och sorg över den väg jag vandrat. Känner mig väldigt trött ibland och skulle vilja lägga mitt huvud hos en älskade som strök sina fingrar över mitt virriga huvud. En famn som tog emot mig när jag faller och inte ser någon väg ut. Ögon som ser den förvirrade pojke som står med huvudet böjt med händerna i fickorna, blyg, sorgsen och ensam. En kvinnas läppar som kysser min kalla hjässa. Ja längtan kan vara stor och oändlig. Jag finns och jag är den man jag ska vara, inget kan förändra det.

Livet ger och liver tar. Så min resa är inte slut än och jag liftar vidare på okända vägar mot okända mål.

Kram Lasse