Hej på er. Hoppas helgen varigt bra.

Jag har varigt och delat med mig i kyrkan i dag. Det gick jätte bra. Fick bra responsen på det jag dela om. Har nu skaffat träningskort på Forsgrenska badet. Börjat simma och ska träna där nu över sommaren. Det gäller alla badhus i stockolm så det är sjyst som fan. 300 i månaden och man kan basta, bada, träna. Billigt eller hur.

Men nu  fortsätter vi resan om mig och mitt liv. Jag har nu varigt i usa några dagar och det skulle bli en månad tillslut. Under tiden jag var där så hade jag sådan tur att det skulle vara ett konvent för drogfria beroende på Hilton hotell mitt i NY. Jag tog mig ditt med min vän. Vi gick in i lobbyn och det var rätt mycket folk som var där på våning 2 där konvent centret låg. Jag hade mina nya boots och en skit snygg tröja. Det fanns dom som såg ut som hallickar i sina hattar och bling bling. Men dom var drogfria och helt coola.

Dom gilla min eld Flames boots, och gav mig sjysta vibbar. Hey Mr  Sweden omWellcome to NY. Dom var så välkomnande och trevliga. Jag gilla verkligen deras stil och sätt att bemöta människor. Jag var så glad och lycklig att ord inte räcker till. Jag kommer lägga upp några foton från den resan snart. Måste bara scanna över dom till min dator. Nu ska ni få läsa om ett mirakel som inträffa när jag var där. Vi skulle gå till huvudmötet som var i det största rummet på hotell Hillton. Det fick plats 8 000 tusen människor i salen och 2 000 som kolla på storbildsteve i direktsändning.

Min vän och jag gick fram till några som stod och snacka där framme vid scenen. Han presenterade mig och berätta att jag kom från Sweden och att jag var en flitig service kille som gilla hjälpa andra.  Så han fråga om der fanns nått jag kunde hjälpa till med och det gjorde det. Jag skulle gå upp och läsa en ingress som vi brukar läsa på våra möten eller konvent. Jag kände mig helt paff och jag blev skit nervös. En jävla massa fjärilar i magen, det kan jag lova. Att stå inför 10 000 tusen människor och läsa på engelska är inte helt lätt.

Men jag tänkte att om jag svimmar när jag går upp så gör det inget. Jag är ju bland vänner och jag är drogfri. Jag stod vid trappan upp till scenen i en halvtimme ungefär. Det blev mer och mer folk och jag blev mer och mer rädd, men det skulle inte hindra mig utan göra mig stark tänkte jag. Stunden var inne och jag gick upp till podiet såg ut över rummet och jag bara skaka som ett asplöv. Innan jag läste så skulle jag säga nått som min vän sa att jag skulle hälsa, ” Sweden in the house” skrek jag och lyfte handflatorna mot luften. Jag kände mig totalt töntig men ack så fel jag hade. Hela massan av människor skrek i kör ”Sweden in the house yeh Sweden in the house yeh. Dom höll på i flera minuter. Wow vilket gensvar. Jag blev så glad och sorgsen på samma gång. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så välkommen.

Det var en tung gung känsla som jag än i dag kan känna när jag tänker tillbaka på den kvällen. Läsningen gick hur bra som helst och jag gick ner och satte mig på min plats bredvid min vän med ett smile som räckte från öra till öra. Jag hade gått emot en väldigt stor rädsla och det gick vägen. Några dagar senare när jag snart skulle åka hem så satt vi hemma hos min vän och hade inte så mycket att göra. Min vän fråga mig om vi skulle gå på ett möte eller nått. Jag var helt slut men jag sa okej.

Vi åkte till ett ställe inte så långt ifrån var han bodde. Det var ett litet trevlig möte som jag gilla väldigt mycket. I pausen så kom det en kille fram till mig och fråga var jag kom i från och om jag gillade service. Självklar sa jag och trodde att det bara var en fråga. Men han sa. ”Vill du följa med på en avgiftning och dela med dig av dina erfarenheter som en drogfri beroende” Oj tänkte jag direkt. Jag har väll inget att ge till dom? Ja menar jag är uppfödd i Björnsträdgård inte Bronx. Dom använde crack och kulsprutor. I vår park var det mer Rosita och mora kniv.

Men jag la ner allt grubbel och bara åkte med.  Vi kom ditt och det satt 5-8 personer som var samlande i ett rum . Många var i väldigt dåligt skick. I staterna om man inte har så mycket pengar så får man 4 dagar på en avgiftning, och det är ingenting om man har missbrukat i flera år på tunga droger så som crack och heroin. Många kom till dag rummet bara för att få en kaffe med bulle och få ett avbrott i sin ångest som kom nätter och dagar. Bredvid min högra sida satt en stor kille tatuera och såg väldigt farlig ut. Jag tänkte hoppas han inte blir allt för berörd av min historia och bankar på mig. Man vet aldrig vad för känslor man väcker hos människor när man delar om sitt liv och vägen ur missbruket.

Jag dela med mig och det gick jätte bra. Han som såg så farligt ut dela också en stund om hur han mådde och hur livet var för honom. Dom fick ställa frågor till mig efter jag delat och det gjorde flera av dom även fast dom mådde så jävla dåligt. Det satt en färgad kille till vänster om mig, längst fram i stolsraden. Han hade en bok ifrån min förening i sitt knä och jag frågade honom om han gått på möten förut innan han tagit ett återfall. Han sa ”ja jag har varigt med i 12 stegs rörelsen” Han sa också att han kände igen mig. Jag sa att det var omöjligt, det är första gången jag är i usa, men då sa han att han hade varigt på konventet på Hilton Hotel i NY. Då berätta han det här.

Han hade varigt påtänd och helt slut när några av hans vänner kom hem till honom och sa att ”nu följer du med till konventet vare sig du vill eller inte” (dom har lite mer hård kärlek där) Så dom tog med honom ditt och satte honom vid en rulltrappa på våningen upp till konventet. När han satt där så hörde han talas om en galen svensk med en ödla tatuerad på huvudet. Han börja bli rätt irriterad på mig. Han tyckte att varför pratar dom om honom hela tiden. Vem bryr sig om mig? Under tiden så var jag och min vän uppe på våningen där huvud mötet skulle genomföras. Under tiden jag stod vid trappan och skulle gå upp och läsa så gick han upp till det stora mötet.

Han ställde sig längst bak i rummet nära dörren så att han kunde dra om han inte orka med allt folk. Jag gick upp och läste och gjorde min grej. Han kände igen mig och förstod att det var jag som var den där galna svensken med ödlan på huvudet. Men i stället för att sura så tänkte han så här. ”om han kan åka hela vägen från Sverige och gå upp och läsa inför 10 000 människor och vara drogfri så kan jag också lägga av. En dag senare åkte han till avgiftningen där jag helt slump mässigt hamnat och föreläsa. Oj oj vilken rysning jag fick när han berätta det för mig. Jag fatta knappt att det var sant. Vi var som samman flätade i ödet och jag fick äran att bära ett budskap hela vägen från lilla Sverige till usa för att bryta hans förnekelse och ta mod till sig och bli drogfri. Helt otroligt. Jag förstod att jag var bara ett värktyg för en kraft som behövde mig. Detta fick mig att aldrig tvivla på att det finns en kraft och den är kärleksfull och aldrig dömande. Följer jag den så kommer mitt liv att ordna sig och inget är omöjligt. Det lärde också mig att ta mod till mig och våga leva livet fult ut. Vi har en kort stund på denna jord så det är bäst om vi värdesätter våra vänner och inte dömer eller ser ner på våra medmänniskor. Livet finns för oss. Låt oss leva det också. Gårdagen finns i våra minnen. Morgondagen är inte här. Här och nu finns allt vi söker bara vi vågar. Kram Lasse Love Peace End Happiness

 

coz

10 maj 2008 06:54

In med tungan Larsa!
De här resorna,är de virtuella eller är
du verkligen på plats i dem?
Man undrar ju bara.
Men det får man väl göra?
Hope and peace and love to you too!
coz

http://fader-coz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God fortsättning på det nya året. Ja min kärlek saga fortsätter och det känns underbart. Det finns hopp om livet med andra ord. Jag jobbar på som IT-Support och data fixare... Skit kul att få jobba med det jag älskar. Helt otroligt att det blev som d...

Jag har nu träffat en underbar kvinna som det känns jätte bra med och för första gången på mycket länge vill bygga nått som håller i framtiden... Ville också önska er all en trevlig sommar.. Kram på er alla... Love Peace Lasse...

jag är nu drabad av kärlekens varma vindar och det känns väldigt bra.Ha en fin sommar ha en fiin dag. kram...

I dag så förolyckades min och mitt X hund Chilli 8 år gammal. Du fanns här en tid hoss oss men nu är du borta. Vi saknar dig och vi älskar dig. Hoppas du har det bra i hund himmeln. Kram och puss till dig lilla underbara Chilli... Du är saknad av mån...

Nu är det bättre. Solen lyser och livet är okej...Gårdagens inlägg va nog lite over the top så att säga men i bland så är det så i stundens heta. Ha en fin dag alla vänner och alla jag känner... (just nu skulle de va fint att vara katt.)   Kram Lasse...