Okej då sätter jag igång.

Född på allmänna bb. Såg värdens första ljus den 3 juni 1963. Har inte så mycket minnen från dom tidigaste åren men det har nog sina orsaker tror jag.

Min mor hete Siv och min far Göran. Jag har svaga minen av att jag var och besökte mormor och morfar på Hökensgata 4. Men det är inte så mycket av dom jag kommer ihåg. Vet att min morfar var möbelsnickare på Carl Malmstens fabrik eller nått sånt.

Redan när jag låg i barnvagnen så lekte jag i björnsträdgård. På den tiden var det ganska lugnt men det skulle bli värre, och parken skulle bli ett tillhål för alla missbrukare. Från gamla gubbar som drack rakvatten och tugga skokräm, till amfetamin pundare, haschrökare, heroinister. På den tiden fanns det alkohol i en massa produkter. Dom var lättare att stjäla en sprit på bolaget.

Efter ett tag i livets karusell så börja jag ana att det var nått fel på pappa och mamma. Då var jag nog 7-8 år gammal. Jag gick i södermalmsskolan vid Mariatorget, korsningen St:Paoulsgatan och timmermansgatan. Efter jag gått ut 1 an så börja jag 2 an. Men efter halva terminen fick jag inte gå kvar där. Dom skulle flytta på mig till en anan skola. Jag fatta inget. Blev väldigt rädd och ledsen. Om man är 7-8 år gammal och blir utslängd från sin skola så känner man sig väldigt rädd och skräckslagen. Men jag förstod inte varför eller vem som ville mig så ont.

Min första värdelösa känsla kom och jag börja vända mig inåt. Jag var tydligen alldels för bråkig och orolig för att gå i en vanlig skola. Så jag fick börja i Hjorthagens skoldaghem. Där börja jag min karriär som Missbrukare.

Under tiden så var jag i parken så ofta jag kunde. Kände en slags trygghet där som det inte fanns nån annan stans. Glömde och säga att jag har två syskon som är några år äldre än mig. Dom gick på ungdomsgården i Björnsträdgård. Men flytta ganska tidigt ihop med sina respektive partner och sluta att hänga i parken. Men nog om det. Det här handlar om mig och ingen annan.

Om vi backar bandet lite och kollar upp varför jag var så orolig och rädd. Det var så att det som gjorde mig så störd fanns hemma, Mina föräldrar alltså. Pappa var Manodepressiv Alkoholist. Min mor var Alkoholist och tablett beroende. Så min dåliga självkänsla och starka självförakt var rotat i mitt hem och avsaknaden av kärleksfulla förebilder. Det fanns bara känslomässig kyla och vansinne. Det var inte så konstigt att jag mådde som jag gjorde. Det totala kaoset och inre tomhet gjorde att jag hitta drogerna.

Nog för i kväll… Kram L