Skulle vilja säga att den här kännslan var nog den som fanns mest i mitt liv. Hur mycket vänner och polare som helst men jag kännde mig lika ensam för det. Nu för tiden är ensamhet ingen farlig kännsla, Utan ett sätt att få vara med mig själv och kunna njuta av lung och ro. Det tog många år innan jag kunde vara ensam utan att få ångest eller panik. Jag har nu varigt drogfri i 13 år och det är min 14 vår som kommer.. Saker har förendras en hel del sen den dagen jag först börja fly från livet. Men den här bilden säger mer än tusen ord... Mitt eget fängelse. Den som hade låst in mig var jag själv, och den ända som kunde öppna dörren var jag själv. För 13 år sen gorde jag det. Jag börja att leva.