Efter vi klubbat färdigt så börja jag spela på våra konvent som vi har i 12 stegs programmet. Jag spelade i Kramfors, Malmö, Göteborg, Stockholm, Hola, Norge, och mer ställen som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var en kille och jag som bruka lira tillsammans. Det var så mycket drag. Det bara gunga när vi körde. Kunde ha en 300 personer som dansa. Ja det var en fin tid. Jag var nog i någon slags uppväxt kan man nog säga. Jag uppförde mig som en tonåring. Men det var okej, för jag har aldrig fått vara tonåring. Jag fick lov och bli vuxen vid 8 års ålder. Sen så försvann hela min uppväxt och tonår. Så jag behövde leva lite barnsligt och galenheter ett tag för att gå i genom den tid jag förlorat. Ibland så smärtar det väldigt mycket när jag tänker på allt som gick förlorat och allt som jag missa. Det är en stor sorg att förlora hela sin barndom, tonår och att bli vuxen. Jag grubblar inte för mycket på det för då blir jag så ledsen och uppgiven och livet känns meningslöst och tomt. Jag måste alltid titta framåt och vara taksam för det jag har och inte gråta över det jag inte har. Men det är inte lätt ibland det vill jag lova. Efter en tid som drogfri så var jag mer och mer intresserad av datorer. Jag fick tidigt en dator av en vän. Det var ett riktigt gammal junk sak, men den funka och skriva med och lägga pasians. Men efter ett tag så börja hänga med några killar som gilla elektronisk musik och var på samma våglängd som mig. Vi hitta en studio i en källare i Hornstull. En av mina polare hade den och vi fick hyra in oss där. Så vi var tre där och vi börja göra musik tillnamns. En av mina vänner hade studio kunskap och musik utbildning bakom sig så det underlätta en hel del. Jag skaffade mig en Atari. En gammal hedlig dator som var perfekt att göra musik på. Har alltid gillat den elektroniska världen där det finns så mycket att utforska och är öppen för mig som inte är musiker från början. Mina favoriter för i tiden var Krafwerk, Divo, ja alla möjliga synt och elektroniska band. Vi hade så jävla kul ihop. Det var helt super att få dela ett intresse med nån och att få lära mig saker som jag inte vågat förut. Och det skapa en lång vänskap med en av dom, som jag fortfarande träffar.

Go kväll alla läsare ute i cyberrymden.

Ja det var ett tag sen nu. Det tar rätt hårt på en att skriva sin självbiografi kan jag lova, men det ger en massa tillbaka som är värt all smärta i värden. Det känns helt okej nu men det var jobbigare i början av min resa på den här bloggen. Ja nu har jag bott ett tag på bastugatan och livet börja rulla på i sin gilla gång. Jag var rätt ny på det här med livet så jag fick börja om på nått sätt. Som jag sa förut så börja gilla techno väldigt mycket. Vet inte vad det var men det påminde nog mig om när man var ung och lyssna på psykedelisk rock och synt från 70 talet. Jag skaffa två stycken T12, alltså Tecnic 1200, Vilket är dom bästa dj skivspelarna. Dom används på alla klubbar och musik ställen. Sen köpte jag en mixer och börja träna på att vända plattor. Det va så jävla kul. Jag kände mig så upprymd och på topp. Några av mina drogfria vänner som alltid var ute på klubbar och dansa börja tröttna på all skit som fanns i den svängen så vi tog ett beslut att öppna ett eget ställe fritt från droger och alkohol. Vi börja leta lokal och efter ett tag så hitta vi gamla hedliga café 44 på Tjärhovsgatan 44. Det var en perfekt lokal för klubben. Så vi börja planera och fixa inredning och olika Dj,s. Jag fick bli huvud numret och öppna kvällen. Wow vilken kick det var att få människor att dansa så att svetten droppa ifrån taket. Det var nog den bästa känslan jag haft i mitt nya liv som drogfri. Det var ren kärlek som kom från alla som dansade och klappa händer när jag var klar. Jag fick så mycket beröm och bra vibbar. Jag ville inte att det skulle ta slut. Det var en start på mitt nya liv. Framtiden låg för mina fötter.