Hej alla vänner där ute i vårens vackra färger och varma vindar. Ja nu har jag varigt i Bryssel, Belgiens huvudstad. Ja det var en resa så det heter duga. Många olika utryck och händelser. Vi åkte i måndags kl 16,45 och landa tillbaka i Sverige torsdag kl 20,00. Det var en underbar stad med många olika människor från olika länder och kulturer. Mycket afrikaner som bodde där men också Tyskar, Fransmän, Holländare, Ja från hela Europa kan man nog säga. Efter som EU ligger där så blir det också en slags smältdegel av folk av alla det slag. Jag bara älskar husen där. Dom är väldigt vackra, men också slitna och gamla. Visst finns det nya excellenta byggnadsverk med en monumental ådra i sig. Men mycket gammal arkitektur från olika århundraden och tidsepoker. Jag är helt såld på sådana hus. Det handlar om den historia som dom bär med sig och allt som har hänt i dessa rum under flera hundra år av boende och affärsverksamheter. Jag tror att jag hade ett liv före detta århundrade, någonstans mellan 1500-1700 talet. Känner en sådan stark samhörighet med den tiden och ett slags minne som ger mig en känsla av att jag varigt där i den tiden. Vet inte om det är sant, men det går inte att förneka känslan. Just det här sneda vingliga och smutsiga som husen har där är det som jag gillar så starkt. Jag hade en dröm en gång om en lya som var exakt som en jag såg där nere. Helt otroligt. Det fanns allt möjligt till buds när det gäller att äta mat, några snabbmats ställen men också många fina restauranger. Utanför vårat hotell så fanns det en fontän och en rondell. Bredvid den så vart Rembrant skjuten. Man kände historiens vingslag när man gick på vissa platser. När vi var ute och åkte tåg en dag så åkte vi förbi ett sädesfält. Där fanns det 5-6 bunkrar från 2 världskriget. Känns alltid lika underligt och se sådana saker som har varit med och förändrat världen. Mycket vemod och melankoli kan man nog lätt säga. Det finns en sådan sida hos mig som är väldigt stark. Jag tycker faktiskt om den och det gör mig ingenting att den finns. Den är en del av mig och kommer så att förbli. Vi var även i Holland en halv dag och strosa omkring i diverse kvarter. Det kändes lite absurt och se alla flumskallar som satt och rökte på som fan i alla olika koffieshops. Sen har vi Hornsgatan i Bryssel som ligger lite i utkanten. Vi åkte tåg förbi där och man fick se med egna ögon hur jävla sjukt det är och sätta flickor i fönster som en handlingsvara. Jag är inte blyg eller tjafsar vad andra ska göra eller inte men det var bara osmakligt och sjukt. Hade haft en inre bild om hur det skulle vara att besöka ett sådant ställe. Det är inte så rätt att tänka så nu förtiden men det finns alltid en bild som man får när media visar hur det ser ut och hur det går till, men när man är där och ser allt med egna ögon så blir det något helt annat. Det var jobbigast att flyga hem. Jag är väll inte så förtjust i att flyga så jag var väldighet orolig under flygturen. När vi skulle landa på Bromma flygplats så kom vi in till landnings banan och vi nudda mark, men helt plötsligt drog han på för fullt och lyfte igen och tog ett nytt varv innan vi landa rätt mjukt och säkert. Fan vad jag var rädd. Det är inte så ofta man gör så men om det blir lite kast vindar så kan det hända att dom får avbryta landning och ta ett varv till. Ja det var inte så kul för mig som inte gillar att flyga Jag slängde mig ner på marken och kysste asfalten direkt när jag kom ner ifrån trappan på planet. Att få åka till Bryssel med jobbet är en stor grej för mig. Det betyder väldigt mycket att dom vill satsa på mig och vill att jag ska få vara med i alla sammanhang. Känner mig väldigt hedrad och glad över att få jobba på ett ställe där man kan få vara med om sådant här. Har aldrig i mitt hela liv varigt med om att arbetsgivaren varigt så sjyst och generös. Det är jag otroligt tacksam för och värderar högt. Det här hade aldrig hänt om jag inte lagt ner med missbruket och den delen av mitt liv. Jag hade inte levat om jag hade fortsatt som jag gjorde. Det var inte mycket av liv som fanns i mig på slutet. Jag var fysiskt slut, andligt slut och psykiskt slut. Men tack vare min nya drogfria liv så har alt ordnat sig tillslut. Det har inte fixat sig när jag har velat eller på några år, men det har kommigt när jag varigt redo att hantera det. Det gäller att ha tålamod och tillit till att det kommer att bli bra tillslut. Vissa saker har tagit många många år men finns nu i mitt liv. Om man tänker på hur länge jag varigt i skiten, vilket är nästan 25 år så är inte 13 år så mycket. Jag får låta tiden ha sin gång och låta alla bitar falla på plats i sin takt. Sen gäller det att vara mentalt redo för att ta ansvar för sitt liv till 100% och det har jag fått jobba på hårt och mycket länge. Man kan nog säga att det är ett arbete som aldrig tar slut. Det är en sak som jag inte kan hoppa över. Jag kan inte sitta på min häck och bara leva livet som inget har hänt. Jag måste ständigt ta hand om saker och nya känslor. Ja det var lite om min resa. Jag ska fortsätta om mitt nya liv och resan i mitt inre till helgen, men ville bara berätta om min resa och tacka alla som läser min blogg. Kram Lasse