Ja livet är vad vi gör det till. Ibland så får jag sådan melankoli och vemod som ligger som en slöja över mitt hjärta. Jag kan inte förklara varför men det finns en längtan efter nått som har varigt. Det fanns stunder då livet var vackert någon stans där i dimman. Jag har ofta försökt att hålla min låga brinnande så att livet får sitt värde och att jag känner mig behövd och älskad. Det är en kamp mot tiden det vet jag. Jag måste vara på min vakt när det gäller hur jag tänker och hur jag ser saker och ting. När jag tittar tillbaka så vet jag att stunderna som kändes bäst är när jag hjälpt någon annan att må bra. Tror att livet handlar om att ge och inte så mycket om att ha eller ta. Alla är så rädda för att dom inte har rätt saker eller tillräkligt för att må bra. Vi är så jävla inkörda på att ta hand om oss själva och bara se till vårat så vi har glömt vad vi gör på denna jord. Om varje människa titta på vad ni har och vad ni behöver så kommer det nog kännas hårt att allt vi äger är våran kärlek och empati, allt annat är bara lånat. Vi lånar ett hem, vi lånar våra kläder, vi lånar jorden vi bor på men inget av det kan ge oss vad vi behöver. Själslig ro och ett sinne fyllt av hopp och mod. Vi jämför oss med varandra och vi kan aldrig bli tillräkligt vackra eller framgångsrika. Vi söker hela tiden efter den där eller det där som ska se till att vi mår bättre och bättre. Det fiins ingen lösning i det. Det kan på kort sikt ge oss lite ro eller en kick men i långa loppet så finns det bara en lösning och det är empati och ödmjukhet emot våra medmänniskor. Jag är just nu väldigt sugen på att förvärkliga mina drömmar. Det vill säga att bli mer kärleksfull och mänsklig, men det finns många hinder och murar som jag måste ta mig i genom för att lyckas. Vill inte att mitt liv ska bli meningslöst och tomt tack vara att jag bara fokuserar på saker och prestige. Det värsta hindret är just prestige. Jag möter det dagligen, på jobbet, i affären, i tunnelbanan ja överallt där det finns människor. Vi är så rädda att förlora våran plats och våran heder. Rädslor styr våra liv allt för mycket. Vi har inget att förlora på att bry sig om varandra. Ja det var lite tankar för i kväll. Återkommer snart med fortsättningen om mitt liv.

Kram på er. Ni är värdefulla och vackra och det kan ingen ta ifrån er. Love Peace end happyness. LW