Go kväll på er alla…

Måste börja med att tala om en sak som jag såg i en video butik i dag. Framme vid kassan så fanns det några färgglada packet. Det var en hel hyllrad fylld med små cigarr liknande rör i olika storlekar och färger.

Trodde det var godis eller nått. Det fanns också små packet, avlånga platta packet. Dom såg ut som godis allihop. När jag kolla närmare så såg jag att det var färdiga jointar som var rullade som en liten strut med en liten pinne till för att trycka ner haschet eller marijuanan ner i kornen så man slipper rulla jointen själv. Att så snabbt som möjligt göra en blunt som betyder joint på engelska.

Fan det får vara nog nu. Det låg helt öppet och unga kan köpa det hur lätt som helst. Va fan är det frågan om. Man kunde lätt ta det för godis. Ska vi verkligen tillåta sånt i våra butiker. Inte nog med att man har börjat dela ut heroin till missbrukare i Danmark på försök, ska vi börja sälja det i butik nu. Vi får inte göra sprit reklam i affärer, så hur fan kan man göra reklam för droger? Detta måste stoppas.

Vet inte hur men jag ska fan försöka göra nått. Vi kan inte sitta och bara titta på när ungdomarna tappar sitt liv till en resa i helvetet. Jag föreläste i skolorna förut om droger och des värklighet. Då tog jag reda på några fakta om droger och pengar. Vi i världen lägger ner en jävla massa pengar på att utrota oss själva och våran själ. Om man tar hela väldens BNP alltså var vi lägger ner mest pengar på så är listan en fin liten sak. 1. Vapen 2. Olja 3. Droger. 4. Porr industrin alltså topp 4 av vad vi lägger våra pengar på. Mat och kläder, sjukvård, mm ligger långt ner i botten.

Inget kommer i närheten av dom här fyra. Är det så konstigt att folk mår dåligt och att många unga inte har nått hopp om en bra framtid med lycka och kärlek. Vi vuxna är totalt patetiska när det gäller att stå upp för vad vi tror på. Vapen för att döda varandra, Olja för att smörja vapen och driva vapen industrier, droger för att orka leva och att döda utan samvete, porr för att fly från kärleken.

Hur illa är inte det på en skala 1-10? Köp din lycka och titta åt andra hållet. Det funkar inte längre. Våra själar skriker efter närhet och kärlek. Utan det finns inget liv det vet vi. Att på stå att cannabis inte är så farligt är rena bullshit. Jag har flera vänner som har hamnat på sinnessjukhus i många år av sina liv. Totalt förstörda och kan inte bli sig själva igen. Jag har med egna händer skurit ner en kille som hade hängt sig i sin garderob av en hasch psykos. Det kommer jag aldrig glömma. Hans minne ska finnas för alltid i mitt hjärta. Det var inte lätt att leva efter den upplevelsen det kan jag lova.

Men jag höll mig drogfri och kämpa på för han och alla andra som är offer i ett krig som inte går att vinna. Drug war. För dom som diggar Jamaican Music och bob Marley kan berätta en sak som många inte vet om. På Jamaicas dårhus så har dom ungefär 300 intagna för några år sen Hälften av dom hade cannabis psykos. Häften.. Ja ni hörde rätt. Bob Marley,s egna manager, han som upptäckte bob, gick baklänges i två år och brände ner hela sin studio där dom spelat in många kända hits.

Cannabis sätter sig i fett vävnaden och kan skapa psykoser och depression många år efter man slutat. Om man har nått liggande latent i hjärnan så är det som att spela rysk rollett. Ingen kan komma till mig och säga att det är ofarligt. Jag vet av egen erfarenhet och vetskap vad det har gjort med mina vänner. Så det är nog så att jag känner mig lite arg i dag av att se drogprylar säljas till ungdomar. Sen har vi dom där patetiska affärerna som säljer kläder med marijuana blad som tryck. Dåligt. Har sätta att även dyra skor som saluförs till unga har tryckt marijuana blad under skon. Ja så är det men jag tänker inte sitta still och bara var passiv. Det är hög tid att vi tar tag i saken och bojkottar såna affärer. Så är det nån som vill göra nått eller ska ni sitta still och se på? Eller… Kram Lasse Trevlig helg.

Hej alla vänner och läsare.

Ja nu har jag flyttat till bastugatan och livet börjar vända. Mer och mer börjar jag att få nya intressen och nya vänner som jag kunde lita på. Jag börja ganska snabbt hitta dom områden som jag ville jobba med och vilket som jag måste ta tag i för att hålla mig drogfri.

Jag hade ju levt i värd fylld av misstankar, Svek, misstro, falskhet, ångest, smärta, förvirring, hopplöshet, och sist men inte minst självförakt. Det blev bara att ta på sig dykardräkten och dyka ner i skiten. Jag prövade att gå i terapi innan jag hade blivigt helt drogfri. Tror att det var 1993 nån gång. Jag gjorde ett mycket ärligt försök att bli drogfri 93.

Så jag börja i terapi och gick på några möten. Jag börja gå en gång i veckan på ett ställe vid fridhemsplan som heter behandlings gruppen. Efter några månader så börja jag gå 2 gånger i veckan men jag börja bara må sämre och sämre. Så efter ett tag så orka jag inte med att gå på terapi. Det var alldeles för tidigt i min drogfrihet att rota för djupt i min smärta och sorg.

Det hände några gånger att jag gick direkt över till systembolaget rakt över gatan efter ett samtal och köpte en Rosita bitter och hällde i mig den rakt av på gatan. Det var allt för smärtsamt att gå där. Dom tog inte ansvar för vad dom drog upp ur min sargade själ. Jag fick nog efter ett tillfälle när det vart allt för smärtsamt. Efter ett samtal så gick jag ut på gatan och bara börja gå helt planlöst ner i mot Hantverkargatan.

På halva vägen börja jag gråta hejdlöst och kunde inte sluta. Det börja med att jag stannade framför ett skyltfönster och titta rakt in på min spegelbild. Jag såg inte mig själv rakt fram utan jag fick titta ner en bit på fönstret och där stod Lasse 10-11 år nåtning i manchester byxor, blå stövlar, långhårig och väldigt ledsen. Första gången såg jag mig själv som jag kände mig. Liten rädd och väldigt ensam. Jag bröt ihop på gatan och börja gråta som fan.

Men efter ett tag så hörde jag en röst i mig som sa att ”va fan gör du, ska du skämma ut dig mitt på gatan. Lägg ner nu, rakt av din dåra ” Och det gjorde jag med besked. Jag ströp gråten och svalde sorgen hårt. Då börja jag känna mig helt kall och jag förstod att det var kört för mig. Jag gick hela vägen till slussen helt borta med en ända tanke att hoppa ner i slussen vid insuget under bron över kanalen.

Jag var så nära att göra det men det fanns en röst som sa till mig att ge inte upp för fan ge inte upp nu. Du har kommigt så här långt så kan du komma längre. Jag gick fort ner till en kille som jobba på ett ställe vid Mariatorget och sa som det var. Han hjälpte mig med att vara ett stöd den där dagen, sen tog en annan kille över och jag fick umgås med honom medans han jobba. På kvällen så var jag hos en annan vän som gav mig stöd sen klara jag av att sova.

Jag överlevde för att jag bad om hjälp. Det var något nytt för mig, men det fungerade. Jag var villig att göra vad som helst för att få vara drogfri och leva utan att vara rädd hela tiden. Jag sluta gå till psyksamtalen och jag börja gå på möten bara. Jag var inte redo för att dyka ner till atlantens botten och gräva. Jag behövde en lång och stabil drogfrihet först. Det var då det vände och jag har varigt drogfri sen des. 3 januari 1995. 13 år och 3 månader.