Go kväll alla mäniskor.. Ja här är man väldigt oskyldig.. Viket öde som väntade mig ville jag inte veta. I bland så vill man hoppa in i fotot och bara krama sig själv. Jag känner starkt att jag har satt igång en resa i mitt inre. Jag vet inte vad målet är eller vad som finns i framtiden. Jag bara skriver och hoppas på det bästa. Jag har tillit och tålamod så det finns ingen mörker bara ljus och kärlek.

Jag såg en lampa lysa till i höghusens fönster...

Livet som fanns bakom fasaden...Mina tankar tar mig dit...

Till en tid då inget våga vara...Vara sig själv.. Vara det som jag önska

Drömen om ett vardagsrum..

Drömen om ett kök som lukta falkorv med mos..

En kudde som lukta sommar..

Ta mig dit där livet finns Ta mig dit innan mörkret faller.

Kram och sov gott.

Go kväll alla läsare.

Okej jag är nu på boxtorp och livet där rullar på. Jag försökte göra mitt bästa i skolan men det var svårt att koncentrera sig. Min inre oro fanns kvar och jag saknade mitt hem trots att det var kaos och förnedring. Jag lärde känna lite folk där nere och som jag sa förut så började jag att hänga där på helgerna när jag hade permis från hemmet.

Dom var väldigt sjysta och bra människor. Jag trivdes väldigt bra i byn. Jag träffa en kille där som blev min polare och vi hängde hela tiden så fort jag var där. När jag var där på helgen så bruka jag få sova över i hans mammas hus. Vi bruka sova på madrasser på golvet på övervåningen. Vi rökte på och lyssna på radio Luxemburg.

Han morsa bruka komma upp med ostmackor och varm choklad. Det var mina bästa stunder när jag var där. Inte själva rökandet utan vänskap och trygghet. Vissa helger så träffades vi hos en annan kille och spela kort lyssna på musik. Jag kommer ihåg en gång när vi hade en liten fest hos en av polarna där. Vi hade haft kul och kvällen var på väg att ta slut. Jag skulle precis gå när två av tjejerna som var där fråga om jag ville följa med in på rummet och ha kul. Ja det är nog en dröm hos många killar men för mig var det bara jobbigt.

Mitt förstörda känsloliv hindra mig från att ha sex. Jag gick snabbt där ifrån och kände mig bara tom. Det va inte intressant nog. Jag ville bara slippa känna för starka känslor så jag sköt upp min sexdebut väldigt länge. Många försökte men jag var bara intresserad av att missbruka.

Tiden gick och det börja närma sig slutet på vistelsen på Boxtorps skolhem. Jag träffa tillslut en tjej som jag gillade och hon var söt som en sockertopp. Jag hade precis slutat på hemmet och jag var nu tillbaka i Stockholm. Tillbaka i mitt pojkrum på söder. Jag var förändrad och jag var mera likgiltig till mina föräldrar. Tjejen jag träffat kom upp ifrån stjärnhov och skulle träffa mig och vi blev ihop.

Jag blev totalt kär och jag blev hoppfull. Vi flytta i hopp i tullinge. Hennes mamma köpte en lägenhet åt henne som vi flytta in i. Jag rökte fortfarande en massa hasch och drack. Hon ville att jag skulle sluta. Jag ville inte men jag börja få konsekvenser av mitt användande. Mitt psyke pallade inte mer så jag la in mig på en låst avgiftning på huddinge narkomanvårds klinik för första gången i mitt liv.

Det var så förnedrande och jobbigt, men jag va tvungen annars hade det gått åt helvete totalt. När jag kom dit så fick jag klä av mig innan för dörren i ett rum sen kolla dom alla kläder och i min kropp. Det va inte så kul när en vårdar kollar en i baken. Jag var där i 7 veckor. Mådde skit första tiden men det blev bättre.

När jag kom ut igen så åkte tjejen och jag på semester i grekland. Första gången jag var utomlands. Det gick ganska bra i början men sen så börja jag supa och bli dum i huvudet. Kommer inte ihåg så mycket av resan men jag vet att jag söp en hel del och att hon börja tröttna på mitt missbruk. Jag hade bara bytt ut drogerna mot spriten.

Vid en ålder av 19-20 så hade jag testat LSD, Hasch, Amfetamin, Tabletter, Svamp, Sniffa, ja listan kan göras lång. Jag var slut som artist. En kväll så satt jag på restaurang kvarnen vid Björnsträdgård. Hade druckit några öl bara när det helt plötsligt smällde till i huvudet och hela lokalen bara smälte som i en film. Det hela var över på 2 sekunder men jag var helt borta och jag fick en sådan ångest och rädsla att jag knappt kunde ta mig där ifrån.

Jag tog mig hem till tullinge. Satte mig på golvet och bara skaka. Kunde inte lägga mig ner. Mitt huvud bara surrade och det kändes som jag hade fått en psykos. Hon var inte hemma och jag förstod att det var något fel. Hon hörde inte av sig på 3 dygn. Sen en kväll fick jag det där samtalet som förändrade allt. Hon sa att hon inte tänkte komma hem och att jag måste flytta så fort som möjligt. Min värld rasa ihop totalt. Jag blev helt förstörd. Jag förstod att hon träffat någon annan. Jag menar om jag hade varigt henne så hade jag också lämnat mig själv. Jag kunde inte älska någon när jag inte kunde älska mig själv. Jag visste inte vad ordet betydde. Men jag kände mig så fruktansvärt övergiven. Det var det värsta jag varigt med om. Övergivenheten var så stor att jag nästan inte orka leva.

Där satt jag nu i tullinge ensam, övergiven, psykotisk, Helt slut som människa. Jag var tvungen att ge mig av. Min barndoms vän bodde i Alby, så jag snacka med honom och jag skulle få flytta ditt så länge.

Mera kommer vissa sig…  Ha det bra alla underbara människor där ute i den kalla vår natten. Kram Lasse w