En gamal bild av mig när jag är avtänd.. eller påtänd... Mår inte så bra kan man nog säga.....

Go kväll alla människor där ute i livets hetsiga takt.

Jag vill bara tillägga en sak. Det är en massa händelser och saker som händer under dom här åren. Det är en massa förvirrande stunder med mycket droger och svåra upplevelser som jag inte har skrivigt ned men det är inte så viktigt. Det var bara en del av allt som hände. Jag kommer skriva in en del saker när jag kommer ihåg dom. Det är så min hjärna funkar. Det kommer fram saker hela tiden.

Jag kommer ihåg en gång när jag var hemma hos en tjej polare på stora Essingen. Vi satt i hennes mormors lägenhet. Hon hade avlidigt så lägenheten skulle rensas och hon skulle flytta in eller hur det nu var. Vi hade träffat på en finne som langa amfetamin och han följde med till kvarten. Han hade ett kilo med Amfetamin och det var en sort som kallades Gul klet.

Det var bästa sorten. Vi satt runt ett vardagsrums bord och använde. Det vart väldigt snurrigt ett tag. Jag tog så jävla mycket att jag inte kunde resa mig på 3 dygn. Jag drack inte mycket vätska så jag behövde inte gå på toan. Jag bara tog och tog. Det fanns så det räckte och blev över. Efter några dygn så skulle han dra vidare och vi satt själva hon och jag. Efter ett tag så skulle även hon dra ut en stund så jag blev ensam.

Då slog hjärna släppet till. Jag trodde att det stod en gubbe utanför sovrumsfönstret i kamouflage dräkt med en kamera och filma mig. Det var en smal gång bort till sovrummet och jag kunde se in ditt från soffan jag satt på. Jag trodde det var en test så jag skärpte till mig och börja haka på. Jag trodde att jag var tvungen och dricka ur alla glasen som stod på bordet. Det var en massa glas med olika innehål allt från fimpar till gammal läsk och mjölk. Det var inte så trevligt innehål kan man nog lätt säga men jag trodde att jag var tvungen att dricka ur dom. Så jag gjorde det.

Jag kände inget ting, jag var så fokuserad på att göra som jag trodde att dom ville att jag skulle göra. Helt sjukt. Jag titta ut på gatan och såg att det satt folk i alla parkerade billar och höll koll på mig. Det var nog en 20-30 bilar som stod där. Det satt två gubbar i varje och kolla in mig. Och han som stod utanför fönstret (3 Våningar upp??) försvann så fort jag reste mig och var på väg dit. Men jag visste att dom var där till 100%.

Hon kom tillbaka och såg att det inte var så bra med mig och sa att det var dags att gå ut och få lite frisk luft. Vi kom ut på gatan och jag försökte förklara att dom satt där i alla billar men hon bara sa ja ja.. det blir nog bra ska du se. Vi gick ner vid en trappa som lede ner till kanalen. När jag kom vid slutet av trappan så var det en häng pil där. Under trädet så stod han från fönster men jag sa inget. Sen vete fan vad som hände men jag tror att jag tog mig upp till lägenheten senare och drack en vinare och somna till slut av utmatning och ut torkning.

Det var en del amfetamin den tiden. Jag hade rökt heroin men det var inte min grej. Jag skulle senare testa igen med min fru som gillade heroin. Amfetamin för att klar av att göra nåt. Lugnade medel av alla slag för att komma ner på jorden igen och sprit för att sova. Det börja ta hårt på hjärnan och även själen. Men jag var dömd till ett liv utan kärlek så jag ville bara domna bort och inte känna ett skit.

Jag kommer ihåg när jag tog min förts fix. Det var en barndoms polare som satte den på mig. Hade bara snortat och svalt amfetamin innan men nu så kände jag att det var dags. Jag satt på en säng kant hemma hos en böna på söder och min polares bror var där också. Han dog senare av överdos. Jag satt där och han satt den i armen sen tryckta han in innehålet. Efter några sekunder så fick jag en sådan skjuts att jag tappa andan och bara la mig på rygg i sängen och flämta.

Jag tyckte att det var det bästa jag gjort. Men ack vad jag skulle ångra det många gånger i livet. Jag var bara ute efter att slippa att känna och om jag hade tur försvinna från livet. Mitt psyke tog mycket stryk under dom här åren. Det var ju inte så att det hjälpte att ta droger. Det blev bara värre och värre. Allt från hasch psykoser till tjack nojor till ångest och skit. Jag går nu över till när jag träffa min fru.

Jag satt som satt ofta på kvarnen efter min mor söp ihjäl sig. I brist på ett liv så var det något att hänga upp sitt liv i. Jag såg henne med några av mina supar polare eller rättare sagt hon skulle sätta sig hos oss och jag tyckte hon var en stor idiot helt klart. Hon tyckte desamma om mig. Men efter några öl så följde jag med henne hem och ja ni vet.

Sen ville jag träffa henne igen. Vi sågs några gånger och det kändes okej. Trots allt drickande så höll vi i hopp. Men det var ett problem hon hade en snubbe som hon bruka träffa några gånger i veckan. Jag gilla det inte alls men vi var ju fria fåglar så vad skulle jag säga. Men efter ett par månader så sa jag det att nu får du välja han eller mig och hon valde mig. Under några bråk så drog hon hem till honom men det tog slut efter att tag. Vi gillade båda att supa ta droger av alla slag och röja. Men på nått sätt så gilla vi varandra mitt i smeten. Det skulle bli många bråk och slagsmål och saker som gick sönder under den tiden vi var tillsammans.

Mer kommer visa sig…

Tack alla ni som läser min blogg det känns bra att veta.. Hoppas att jag kan ge nått med min historia till er.. Vad det nu än är, och glöm inte nu att det finns ingen morgondag.. Så ta hand om era vänner och dom ni älskar… Skjut inte upp det tills i morgon då kan det vara för sent. Kram Lasse.