Okej då kör vi…

Vid den här tiden träffa jag en kompis som jag skulle supa och droga skallen av mig med. Jag kände honom lite från förr men inte så mycket. Vi börja slå våra påsar i hopp och röja som ett par dårar. Det börja med att vi träffades vid ett systembolag på söder där jag stod och drack en hela Rosita bakfull som ett svin. Han hade en massa brännvin och vi åkte hem till honom och söp tills vi blev medvetslösa.

Vi fortsatte så en lång tid tillsammans. Vi tömde hans pappas bankfack och drog utomlands. Jag vet en i dag inte hur vi kom ner eller hur vi åkte. Vi vakna med vinter kläder i varsin dubbelsäng i Spanien. Ja man kan nog lätt säga att det var en resa i rusets värld. Det var knappt att man orka ta sig ner till polen. Jag hade slutat äta sen en två månader tillbaka. Man fick pressa ner nått när man blev för svag och inte orka gå. Om man mådde för dåligt fick man hänga över badkaret med över kroppen och spy tills man kunde dricka igen. Duscha skallen så man vakna till lite.

Jag fortsatte när jag kom hem igen. Den här tiden är väldigt rörig och mitt minne är lite snurrigt. Datumen är inte exakta men händelserna är det. Ett tag låg vi på madrasser på golvet i lägenheten på st. Paulsgatan med två spyhinkar vid sidan av oss. Mycket av möblerna hade jag kastat ut. En gång så tog vi min pappas gamla bäddsoffa som var väldigt äcklig och bar ut den på gatan. Vi lämna den vid södra latin mitt på gatan. Sen tog vi några gamla bokhyllor och elda upp dom i öppna spisen. Vi tog en cirkel såg och såga ner allt till mindre bitar så dom skulle passa i spisen.

En massa andra saker slängde vi ut från balkongen rakt ner på gården. Helt galna var vi. En gång på slutet av mitt röjande för den gången så satt jag hemma hos min polare och var helt jävla slut som artist. Jag kände att om jag inte slutar nu så kommer jag dö. Han bodde bara två kvarter från min lägenhet på st pol. Jag hade håligt på väldigt länge och det var dags att lämna skiten tyckte jag. Jag satt i soffan hemma hos honom och runt om kring stod det sprit flaskor i massor. Inte tomma utan fulla. Det var nog en 25-30 helrör med brännvin. Jag förstod att nu går det inte längre. Så jag tog mig ur lägenheten och ragla upp till mitt hem.

Jag hade redan en kraftig ångest och var helt slut så jag la mig på min säng på mitt rum och tog 2-3 nozinan så jag skulle kunna sova. Man kan söva en elefant med den medicinen så jag hoppades att det inte skulle bli för jobbigt i hjärnan. Det är lätt att man får Delirium tremens http://sv.wikipedia.org/wiki/Delirium_tremens och det är inte speciellt kul kan jag lova. Jag låg som i en dvala och jag hörde en massa saker i skalen. Det var som filmer som bara flimra på. Tillslut så hörde jag en knacknig väldigt svagt. Den bara öka och öka tills det lät som någon skulle slå in dörren. Jag tog mig ur sängen och ut i hallen där en liten lampa lyste upp svagt. Jag öppna dörren och där stod en rök dykare med yxa och gasmask i mörkret.

Jag trodde att det var någon från Helvetet som skulle hämta mig så jag bara skrek till och svimma i hallen. Efter ett tag så vakna jag till på golvet och det stod en kille över mig och fråga hur det var med mig. Det hade brunnit i trapphuset på natten efter jag hade kommigt hem. Det hade varigt 800 grader i trappen. Någon hade lagt en bunt tidningar i trä hissen och tänt på. En pyroman hade tänt på i 3 trappuppgångar den natten. Jag hade inte hört ett skit när jag låg i min ångest i sängen. Mitt rums fönster väte ut mot gatan så jag måste ha varigt ganska borta i huvudet.

Jag vägra åka ambulans till sjukan, jag ville bara få sova. Så dom fick lämna mig där med alla fönsterna öppna på vintern så all gammal rök skulle försvinna. En natt efter 3 dygn utan sömn på golvet hemma på en madrass så fick jag tupp juck som vi kallar det. Hade legat och vridigt mig och svettats, frysigt skakat i 3 dygn. Jag hade haft min tv på för att slippa tänka för mycket. På nätterna körde kabel tv nån slinga med nån musik som gick hela natten. Den bara snurra i huvudet. Sen så stördes jag av grannarna under mig som snacka högt hela natten sista dygnet av 3. Jag kände mig inte så lycklig då.

Så lyckades ta mig till folkungagatan och till Järnaffären där. Väl där inne så köpte jag ett stadigt rep på några meter. Gick hem och gjorde en hängsnara. Satte upp den i en krok i taket och satte en pall under. Jag var redo att lämna in. Det var så jävla tragiskt att sitta på golvet i en halvtom lägenhet där min familj bott och känna den enorma tomhet som fanns både i mig och i rummen. Allt som pågått i detta hem. Allt hemskt och smärtsamt. Allt äckel och hopplöshet. Avsaknaden av kärlek och lycka. Det var en känsla som jag kände igen mycket väl. Efter en stund så tog jag mod till mig och gick fram till pallen, klev upp och satte snaran runt min hals. När pallen välte så gick snaran upp och jag slog i golvet. Jag hade gjort den fel. Jag satt på golvet och bara skaka och kände att jag var så jävla värdelös som inte kunde avsluta livet ordentligt.

Jag kröp tillbaka till madrassen och försökte sova efter en sista klunk vin som jag spydde upp. Bråket i lägenheten under mig fortsatte och den där slingan på teven bara snurra. Tidigt på morgonen beslöt jag att gå ner till Maria kliniken och försöka få en avgiftning. Jag fick det för 10 gången eller hur det nu var.Jag hade vip kort där. Jag upptäkte senare när jag hade kommigt hem igen efter mariapol att tv sladden hade inte sutigt i och grannarna bort resta. Allt som jag hörde på nätterna var bara i mitt huvud. Vid där här tiden så träffa jag min fru eller efter jag kommer inte ihåg faktiskt. Nästa gång ska vi in på det ämnet. Mina år med min kvinna som blev min fru 8 år senare.

Go natt… Kram på er alla och glöm inte att bry er om varandra. Innan det är försent…. Vi har bara i dag… I går finns inte.. I morgon vet vi inget om. Så ta och njut av nuet och kärleken till dina medmänniskor. Empati är en läkande kraft som kan ge oss livslusten Tillbaka.