Hej all människor.

Hoppas ni får en lugn och trevlig påsk. Man hade ju hoppas på en vår påsk men det blev en vinter påsk i stället. Längtar efter vår, sommar och varma vindar.

Ja nu har jag kommigt till den del av livet som jag var tillsammans med min fru. Vi gifte inte oss förens efter 7 år. Det var 7 svåra år med mycket smärta och förvirring,. Men innan jag skriver om dom åren så tänkte jag berätta om all gånger jag har varigt på olika behandlingar och ställen för avgiftning och motivation. Jag har varigt på olika hem och ställen många gånger men jag kommer inte ihåg vilket år. Det blir lite huller om buller men ni fårstår säkert ändå.

Ett ställe låg i mellan Tullinge och Tumba. Hamra motivationshem hete det. Jag var där i två om gångar. Den första gången var jag helt slut och psykiskt knäckt. Jag skulle vara där i mins 7 veckor för att utreda var jag skulle få hjälp och hur. Det var inte så kul att vara där men det var men viss trygghet. Jag var ihop med min kvinna då kommer jag ihåg men inte vilket år. Dom kom fram till att jag skulle åka upp till ett ställe som låg några mil utanför Åre. Ån heter samhället som ligger där. Samhälle var väl att ta i men håla kan man nog säga.

Det var ett slags behandling/göra inget bara äta dygnet runt ställe. Första tiden så var man i ett hus men om det gick bra och man gjorde det som man skulle så fick man flytta up till en villa som var som en slags ut sluss. Det fanns ett stort snickeri där också som man kunde utbilda sig om man ville. Men för övrigt så fanns det inte mycket att göra. Man kunde promenera i skogen eller fiska. Det var en helt otrolig fjällsjö som jag fiska i några gånger. Det var en upplevelse som jag är tacksam för faktiskt.

På kvällarna så satt vi nere i köket och åt en massa godsaker och mat. Det var ett industrikök så det fan gott om mat och allt vad man kunde önska sig. Efter några månader så fick jag ett jobb. Jag fick sköta om all målning i huset. Jag var ju utbildad målare så det passa ju mig bra. Det var okej. Jag hade mina rum och sköta om och sen på kvällen hängde man i köket.

Men jag tröttna på att vara där så jag hade en plan som Sickan i Jönsson ligan sa. Jag hade skrivigt till min tjej flera gånger och hon till mig men jag var orolig för henne och ville träffa henne. Ensamheten börja krypa på. Det var dags för att dra. Jag skulle ha permis i en vecka under någon stor helg. Så jag packa lite grejer och lämna några prylar så det skulle se ut som jag skulle komma tillbaka. Men som det gjorde jag inte. Jag stanna i stan och börja supa och droga igen.

Fan jag gav aldrig upp hur illa det än var. Jag visste att det skulle bli skit till slut och att allt kommer sluta i missär som vanligt, men den här sjukdomen är otroligt stark och man är helt i des våld. Att ha beroende sjukdomen är något man får leva med hela livet. Om den börja när jag var liten eller om jag föddes med den, det vet jag inte och det har ingen betydelse.

Jag vet att både min mor och far hade den. När jag förstod det så ramla polletten ner, och jag kunde förlåta dom. Jag förstod att dom inte var så för att dom var elaka utanför att dom var sjuka och visste inte bättre, precis som jag. Jag hade gjort en massa saker som jag inte skulle ha gjort om jag inte var sjuk. Jag vet i dag att jag inte var ansvarig för mina handlingar när jag missbruka men när jag blev drogfri så är jag det. Det går inte och säga åt en diabetiker, fan nu får du ta och skärpa dig, sluta var diabetiker. Men när jag slutar droga så börjar jag att förstå hur sjuk jag var.

Jag kommer återkomma till det lite senare. Min tjej och jag försökte leva så gott vi kunde. Det var perioder som var fina men dom var få. Oftast sluta det med fylla, droger och bråk. Vi flytta in i mitt föräldrahem efter som jag hade tagit över kontraktet och pappa var på äldrevårds psyket på Rosenlunds sjukhuset. Ibland var det så mycket bråk att grannen kom upp ifrån 1 våningen till oss på 3 våningen och klagade.

Vi var inte snälla mot varandra när vi var fulla och påtända eller avtända. En gång så tog hon en manshetas och försökte hugga huvudet av mig. Det var bara en centimeter från mitt huvud och det vart ett stort hack i väggen. En gång slängde jag henne så hårt mot toalett stolen att den sprack och vattnet bara forsa ner på golvet. Ja det var inte en så bra tid för varken henne och mig. Det skulle bli många år med smärta och elände. När vi var drogfria så var allt väldigt bra och vi ville kämpa på och leva livet tillsammans. Men vi tog ständiga återfall som alltid sluta med avgiftning eller svårigheter av olika slag.

Hon hade föräldrar som både en bit utanför Södertälje i hus. Hennes bror bodde bredvid och vi hälsa på där många gånger. Dom var helt okej men vi ville inte vissa hur det stod till när dom inte såg oss. Vi ville verkligen men hade inte förmågan att lägga av. Det var som att vi drog ner varandra hela tiden. Så fort det blev bra en tid och vi var drogfria så sabbade vi allt och fick börja om och kämpa.

Det var en gång mot slutet av vårat missbrukande som jag minns med svettig panna och ångest. Vi hade supigt hårt och röjt hårt en lång tid. I fyllan så la vi oss för att sova efter en bråkig kväll och en massa tjafs. Jag vakna vid 7-8 ungefär, jag kommer inte riktigt ihåg exat. Jag vände mig om i sängen och tyckte att det lukta illa som fan. Det var min tjej som låg och andades mot mitt håll. Jag reagerade direkt för det var inte naturligt att det var så illa.

Hon andades väldigt konstigt och mumlade en massa. Jag blev orolig och gick upp till köket för att dricka vatten helt skakig och dålig som bara den. Helt slut efter månader av missbrukande. När jag skulle böja ner huvudet mot slasken såg jag att det låg rester av en massa tabletter där. Då förstod jag, hon hade försökt spy upp alla piller som hon tagit på natten. Men inte fått upp alla.

Så jag rusa in i rummet och försökte väcka henne men hon var som i en dvala. Jag förstod att hon tagit en överdos av tabletter. Jag hade ju gjort det själv 3 gånger. Jag ringde en Ambulance och hoppades på det bästa. Vi kom till sjukhuset och dom la in henne på intensivvårdsavdelningen på Miva. Fan jag förtog att det va riktigt illa och jag har aldrig i mitt liv varigt så rädd och orolig. Det bara snurra i huvudet på mig. Jag fick vänta hela natten innan dom sa att det var okej och att hon skulle klara sig.

Oj oj va det va ruskigt. Nu förstår jag vad jag har utsatt andra för när jag har försökt ta mitt liv. Fan det var nog en av mina värsta nätter någonsin. Sen efter 2 dagar så skicka dom över henne till Maria pol. Hon fick plats på en avdelning där. Jag trodde att det var över men det skulle kommer mer. Jag hade själv lagt av nu och gick på Mari pol. Jag skulle hälsa på henne dagen efter hon kommigt till Maria.

Vi sågs i ett av rummen där och jag tyckte att hon var snurrig. Hon prata hela tiden om att det var spindlar och ormar överallt, även på mig. Shit då fatta jag att hon drabbats av ett Dillerum. När alla tabletter och sprit lämna kroppen så får hjärnan en chock. Hon kom hem några dagar senare och jag skulle sova en stund på kvällen efter hon hade kommigt hem. Jag vakna av att det lukta rengöringsmedel som bara den. Då såg jag att det var rent som i en operationssal.

Hon sprang omkring och spruta sån där all rengöring på allt och överallt. Jag fråga varför hon höll på med städning mitt i natten. Då sa hon att det var spindlar och spindelväv överallt och att det måste bort. Ja det hade inte gått över hennes Dillerum, men på morgonen var det bättre när hon fick sova för första gången på länge. Har man haft en överdos och supigt hårt kan man inte sova på flera dagar och det är farligt för hjärnan. Antingen får man Dillerum eller så kan man få epilepsi anfall eller i värsta fall hjärtfel. Det var en lång vecka med mycket svåra känslor. Vi sluta använda droger och sprit för den gången och det såg ljust ut. Men mer skulle vissa sig.

God helg och glöm inte… Som jag alltid säger. Var rädd om era nära och kära. Vissa kärlek och respekt. Låt inte prestige och högmod gå före. Pengar och karriär är inget värt utan vänskap och kärleken. Vi har en liten tid här på jorden så låt den bli i kärlekens tecken. Mv. Lass W.

 

j

22 mars 2008 01:07

ja lägg gärna till min blogg. Det är roligt med nya läsare. Ha en fin påsk du med! Jag skall jobba =)

http://nursejeanette.bloggagratis.se

 

coz

22 mars 2008 07:32

Det där motivationshemmet mellan tullinge och tumba.(Elvis va?)
Det är ett stenkast från var jag bor.
Området brukade vara mina bästa svampmarker!
Fast jag hade nog behövt vara inlagd istället på den tiden!
Glad Påsk och det!
coz

http://fader-coz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God fortsättning på det nya året. Ja min kärlek saga fortsätter och det känns underbart. Det finns hopp om livet med andra ord. Jag jobbar på som IT-Support och data fixare... Skit kul att få jobba med det jag älskar. Helt otroligt att det blev som d...

Jag har nu träffat en underbar kvinna som det känns jätte bra med och för första gången på mycket länge vill bygga nått som håller i framtiden... Ville också önska er all en trevlig sommar.. Kram på er alla... Love Peace Lasse...

jag är nu drabad av kärlekens varma vindar och det känns väldigt bra.Ha en fin sommar ha en fiin dag. kram...

I dag så förolyckades min och mitt X hund Chilli 8 år gammal. Du fanns här en tid hoss oss men nu är du borta. Vi saknar dig och vi älskar dig. Hoppas du har det bra i hund himmeln. Kram och puss till dig lilla underbara Chilli... Du är saknad av mån...

Nu är det bättre. Solen lyser och livet är okej...Gårdagens inlägg va nog lite over the top så att säga men i bland så är det så i stundens heta. Ha en fin dag alla vänner och alla jag känner... (just nu skulle de va fint att vara katt.)   Kram Lasse...